Hej då..?

Jag har länge sagt att hundar bara säger ”Hej!” aldrig ”hej då”. Nu när jag förändrar mycket i mitt liv har jag funderat på det där med att säga hej då.  Alltså, de orden är så definitiva. Som om man inte ska ses igen. Som om man VET det. Vi träffar människor, de finns i våra liv en sekunder eller många många år. Men när de väl kommer in så stannar de väl, eller små minnen av dem stannar kvar. Då kan man ju inte säga hej då. De kanske återvänder… Hm, jag märker att denna tanken kanske inte är helt genomarbetad. Men ämnet är ju aktuellt för mig  i alla fall. När jag nu går till en tillvaro där jag inte kommer att se många älskade människor lika ofta. Till dem säger jag inte hej då. Inte i hjärtat. De är kvar. Och vi  ses ju igen. Så jag ska testa att gå in mer för att säga Hej! till de jag möter…

Nytt

Allt är ett faktum. Livet är drastiskt förändrat i en yttre världen. I den inre har det varit i förändring länge. Nu är det mesta nytt, ska upptäckas och läras känna. Det är en läskig tillvaro men också delikat på ett magpirrande sätt. Jag har gjort något jag drömt om. Jag har öppnat en ny dörr, mot nya mål, drömmar… VIDDER. Ni kallade mig modig. När jag står och ser tillbaka så får jag nog hålla med. Då var jag bara rädd. Det blir jag fortfarande. Men nu vet jag att jag vågar. Jag håller ett blankt blad i min hand. Det är ett nytt kapitel av mitt liv och vad detta kapitel ska fyllas med vet jag inte. Men såklart har jag tagit fram en blyerts redan. Tänkte jag skulle skissa lite. Det här kapitlet kommer att gå i starka färger. Blyerts är bara grunden. När jag är redo tar jag fram oljefärgerna. Livet är vad du gör det till…

En krigare

När man liksom inte kan vara där på barrikaderna själv. Fast man vill då. Så är det bra med någon som är villig att kriga för en. Jag har en kvinnlig krigare som dragit ut i fält några gånger för mig. Senast igår. Vänner går  i krig för en om det behövs. Om man inte kan själv. Just då. Kanske får jag kriga för henne någon gång också. Eller så gör jag något annat. Tack. I alla fall.

Lugnet

När jag flyttade trodde jag att du inte skulle fälja med automatiskt. Trodde jag skulle vara förlorad till intrycken från över hundratusen människor, trafikbuller och saknad. Förtvivlat skulle jag irra omkring i ett töcken av rädsla. För att du inte längre fanns i mig. Men. Så satt jag där vid ett gammal bekant köksbord, dryftade samma gamla vanliga saker och då gjorde du dig påmind. Hej! Jag bor i dig. Du har med mig vart du än går. Jag är inte beroende av vilken stad du bor i eller vart du väljer att befinna dig för stunden. Jag försvinner inte i första taget. Jag är här som en del av dig som du gjort stark genom åren, en del du behöver men som är gjuten. ”Jag är ditt lugn Sandra” sa den. Och sen den stunden har jag också varit trygg i det. Att jag tar med mig lugnet var jag går. Det är jag tacksam för. Lugnet.

Idag behöver jag…

ett rosa hjärta… Läkande, försiktigt kärleksfullt och vackert. Så jag delar med mig också.

Min kreativitet slumrar till förmån för skapandet av en ny tillvaro. Men snart vaknar orden, bilderna och kanske till och med mer. Jag längtar inte. Det får komma när det kommer.

Pepp

Sitter här i en mycket gammal, brun fåtölj, som jag kommit att tycka väldigt mycket om, och känner mig sjukt pepp. Solen skiner, det gnistrar i snön, jag klarade av storhandlingen utan nervöst sammanbrott osv osv. Ja, för jag funderar ju över var den där peppen kommer ifrån… Och ju mer jag funderar desto mer stolt blir jag över mig själv. Jag gör saker som jag vill och älskar. Jag väljer det jag vill välja. Snålar inte. Drar gränser. Och rensar. Hmmm, det där lät lite knöligt. Måste nog bena ut det. Jag köpte ekologiskt så långt jag kunde i affären idag, det finns inga ursäkter längre. Jag köpte vego-färs till mig och ekofärs till resten av familjen. Jag prackar inte på min wannabevego grej på de andra men förvägrar inte heller mig den. Jag tog inte ett extrapass idag fast jag var sugen (pengarna), jag valde fredagsmys istället. För jag verkligen behöver det. Jag har satt snöbollar i rullning och jag har lärt av några misstag de senaste dagarna. Det är nog bara därför jag är pepp…

En längtan långt inifrån

Kvinnan står på sanddynerna. En lätt bris får hennes svarta hår att röra sig. Hon ser ut över landskapet, liksom väntar. Hon njuter av de tankar som långsamt smeker hennes hjärnvindlingar. Hon är en vandrare, öknen är hennes hem. Ibland besöker hon någon by och ytterst sällan en större stad. Öknen är hennes hem, det är där hon älskar att vistas. Det är där hon levt i livstider.

Kvinnan är jag…

Bilden hittade jag här.

Fantasivärld

Idag längtar jag annat

Påhittat

Eller verkligt för stunden

Skarpa färger

Varma vindar

Och saker som bara

…jag hittat på.

Bilden hittade jag här.

Jag är fri!

Trots rubriken så betyder det inte slutet på mitt skrivande, upplevande och sökande… Jag har insett att det kommer att vara livet ut. Och det är i sig en helt fantastisk upptäckt. Äventyret Livet fortsätter…

Jag är fri! betyder mest att jag förstått att vi alla är fria. Fria att bygga vår egen tillvaro. Det är med våra attityder och tankar vi bygger vår bild av världen…

Min skola har gått snabbt denna hösten. Jag tror inte jag är ensam faktiskt. Vi lever i turbulent tid med mycket lärdomar. Personligen har jag nått en punkt där livet är som ett blankt papper, uppdukat som ett smörgåsbord står möjligheter. Jag tänker ta mig tusan provsmaka och njuta av läckerheterna. Och dyka in i nya okända äventyr.

Bilden hittade jag här.

Nyfikenheten

      En ny almanacka för nästa år väntar på att få börja användas. Till framsidan valde jag en bild som ska påminna mig om att fortsätta vara nyfiken. Spännande och bra saker finns runt hörnet bara man vågar se efter. Bilden på baksidan symboliserar att man alltid har flera möjligheter. Det är bra att komma ihåg när man känner sig låst i en situation. Så välkommen 2012, jag ska bara kämpa färdigt med 2011 och avsluta på ett bra sätt först.

Här beställde jag min almanacka. <3

Inget är som förväntans tider

Man kan vara förväntansfull inför gigantiska saker. Ett barn som är på väg, en drömresa till Sydamerika eller inför den där dejten med personen som är vacker så man blir helt vimmelkantig. Man kan också vara förväntansfull inför en stund av egentid, massagen som man unnat sig eller inför hemkomsten av personen man varit gift med i tusen år, minst.

Livet är i varje sekund.

Jag känner mig oerhört förväntansfull idag. Jag hör och känner gruset under fötterna igen. Jag går på min livsstig, hör hjärtat dunka lugnt där inne i brösten och jag är varm. Tacksam för det jag får lära mig på min väg.

Fick syn

Har en alldeles förträffligt vacker blomma på fönsterkarmen. Som jag liksom inte sett på ett tag. När jag såg hur mycket vackert den faktiskt delar med sig av så blir jag alldeles varm. Och funderar jag en stund till kommer jag på att om man ser en annan människa, alltså inte bara tittar på, utan verkligen Ser då blir hon också vacker. Då ser man vad hon ger till världen. Jag tror vi människor titta mycket på varandra men vi Ser inte varandra lika ofta. Jag blir alltid glad när jag ser ytterligare ett lager hos en människa. Jag tänker, Oj, det där är också hon. En skatt. Vi är vandrande skatter…

Måndagskristall

Kände att jag ville lägga ut en vacker kristall till er här på bloggen. För styrka. Tror ni är många som behöver den, styrkan.

Hittade bilden här.

Tacksamhet

Ju mer jag känner den där tacksamheten ju lugnare och härligare blir allt. Men ja faktiskt. Idag är jag till exempel tacksam för att en domherre kvittrade så fint för mig, för promenaden jag tog i min ensamhet, för kommande roligheter, för fina tjejer jag känner, för att hösten är vacker, för att jag blivit starkare av utmaningarna i mitt liv… Tacksamhet.

Vad är Du tacksam för..?

I luften

Den tidiga morgonpromenaden avslöjande det vi alla vet. Vintern är på väg. Fina stråk av snö anades i den kalla vinden. Jag njöt. Vinden och jag är kompisar. Och vet Du, kyla känns bara utanpå, själen kan aldrig frysa ihjäl…

 

 

 

 

 

 

För att få mer

Gör det du älskar. Så får du mer. Ta reda på vad det är du älskar att göra och gör det!!! Det kan vara att sortera i skåp, gå på loppis, sticka, springa, dansa, måla, sjunga, plantera blommor, resa, studera människor, göra chokladpraliner, fotografera, massera, läsa, prata i telefon, ge råd, pussas, mangla tvätt, skriva, tillverka smycken, frivilligarbeta, måla naglar, meka med bilar, klättra i träd, rama in tavlor… ja, det är bara att fylla på listan…

<3

 

 

 

 

Att se

Mycket har hänt. Så mycket att jag inte förstår allt själv. Kan omöjligt ta in allt. Jag ser skeendet nästan med en gång nu, innan tog det månader eller kanske år innan jag såg och insåg lärdomarna i det som hänt. Kan dock inte påstå att jag ser glasklart nu, långt ifrån. Dessutom ser jag mer nu också så det är mer att ta in. Men jag är tacksam så in i bängen för denna utveckling. Oj oj oj detta spännande liv i denna spännande värld! Och denna omvälvande tid vi alla tagit oss förmånen att leva i.

Det var lite om lite och mycket.

Jag vill blåsa liv i denna bloggen igen. Skriva om det lilla viktiga och det stora härliga. Om saker som jag vill hålla upp i det härliga ljuset för Dig. Det vill jag.

*kärlek*

De finns

Som för att påminna om att de finns överallt. I olika former. Som sig själva. Ibland osynliga. Ibland fullt synliga. I en vän. I en arbetskamrat. I en livskamrat. I ett barn. I en främling. I en sång. I en dröm. Överallt. Där.

Att födas

Det här med att förändras. Oftast är vi rädda. Läskigt att inte veta. Läskigt att kanske bli en annan. Men, det är bara så att vi förändras hela tiden. Den som är ”vi” är inte konstant, inte en endaste sekund. Jag tror det skrämmer bara när vi märker förändringen, när den går extra snabbt. Så snabbt att vi inte hänger med riktigt. Att ha tillit är svårt. Om du frågar mig, det svårast av allt.

Men förändringen är oundviklig, tiden kommer aldrig att stå still. Våra själar vill verkligen inte stå still, de vill och ÄR ett med utvecklingen.

När man genomgår en sådan där extra stor förändring känns det ungefär som att födas igen. Jag har känt så. Jag har känt panik, lycka, rädsla, härlighet. Blandat. Det gäller att våga. Släppa taget om det gamla och omfamna det nya.

Slut och en ny början

Ibland när man är mitt i förändringen ser man inte varken början eller slut. Man ser inte vad den ska vara bra för. Eller vem man ska bli av den. En klok kvinnan sa att livet går i cykler. Flera börjor och slut inbakat i Livet. Våra liv är lika platta som jorden. Vi som människor likaså.

Och slutet på en cykel innebär alltid början på en ny…

När som helst

Snubblade över denna bilden nyss. Den väckte något i mig. Som ett svar på mina frågor. Hav förtröstan liksom. När som helst nu…

Foto: Kristina Strand Larsson

Det där nuet – när är det?

Jag kämpar med prioriteringar. Samlar mig för att rangordna. Jag tänkte att bloggen tar för mycket tid. Men den är ju en vacker vägg att måla bilder till Dig på. Viktig tror jag. Sen det där facebook, alltså stressande eller vad. Ska nog nedprioriteras. Man kan säga att jag ska rensa och sortera i livet. Det står lite nya grejer och väntar. Solen värmen jorden. Och jag vill mycket. Vill åstadkomma saker, är mer redo än innan. Och så de där människorna som ger mig energi, de måste få plats. Och för att ny ordning ska infinna sig så måste jag städa lite till. Hoppas jag kan dela med mig av erfarenheten sen.

Kärlek! Glöm inte den…

Balansen

Jag försöker hitta den kan man säga. Den där balansen. Mellan Mycket som jag så sugen på och Lite som jag behöver. Det har blivit lite mer Mycket nu på sistone. Så nu försöker jag ge Lite mer plats.

The Sky Is The Limit

Fast egentligen är den ju inte det. Vi kan komma hur långt vi vill. Det är sant.

Bilden tog jag på en alldeles fantastisk plats i Skåne i helgen. Wow. Dallrande av härliga energier. Och så denna himmel. Ja jisses.

Leverans III – bergskristall

Bergskristall är min favorit att arbeta med. Har egentligen alltid gillat bergskristall lite extra. Så nu har jag fått hem lite till. Till armband och halsband. Kulorna är riktigt maffiga. Två av dem är redan tingade till änglar.